Du är så ren, så fin, så oförstörd av denna skit världen.
Så vacker, så ärlig, så hatad, så omtyckt. älskad.


Idga upptäckte jag att mitt sista konkreta minne av en av de viktigaste människorna i mitt liv är försvunna. Jag vet inte hur men bilderna är borta. Jag har raderat dem! jävla skit liv. Jag saknar dig så sjukt jävla mycket. JAG DÖR UTAN DIG!
jag saknar dig, jag saknar dig.....jag saknar dig. Och du säger att du saknar mig, men det kan du omöjligt göra, för om du skulle göra det så skulle du ringa, du skulle vilja träffa mig. Du säger att du saknar allt det roliga vi gjorde tillsammans, men varför kan du inte höra av dig då? Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och jag skulle göra vad som helst för att få träffa dig. Jag vet inte vad jag ska göra längre, ska jag bryta mig in hemma hos dig och tinvga dig att dricka en köpp java, som du brukade säga, med dig? va? Vad ska jag ta mgi till, för jag orkar inte utan dig.



säg mig är jag redan död eller väntar jag bara? huh?