jag hatar att jag är så äckligt beroende av människors närhet. det är vidrigt.
Och nu sitter jag här, helt själv en fredag. Eller ja, helt själv är jag ju inte, mina jävla idiotiska tankar är ju här också och förstör de lilla jag byggt upp den senaste tiden. Det är så enkelt. Men vad ska jag göra? jag orkar inte förlita mig på andra människor hela tiden, andra människor bara sviker, lämnar, skiter i en! Jag är trött på att ställa upp för alla andra hela tiden när ingen, okej jag ska inte säga ingen för det finns människor som bryr sig fast de inte ens behöver, gör desamma.

Det är jobbigt nu, jag börjar tvivla gällande mig själv. Jag vet inte om jag duger som vän, människor som lämnar hej och hå. hej då. Efter en lång tids vänskap och det är bara jag som kämpar för att bygga upp den igen. Människor undrar varför jag försöker om jag inte får något gensvar. Jag vet inte, de människorna har väl betytt någonting speciellt för mig, jag vill inte ge upp, jag kan inte ge upp. Fast jag kanske borde, det vore kanske mindre smärtsamt för mig själv. Men det är nog bara hoppet jag lever för egentligen.  Jag älskar när alla tankar bara flyter iväg, långt bort, till någonting bättre, bort ifrån verkligheten. Jag älskar att dagdrömma, få drömma precis hur jag önskar allt kunde vara. Det är så skönt, men det försvinner ju det också tillslut. Jag börjar dessutom så svårare att nå den platsen. ja så är det.

Vad ska jag göra nu då, jag har inte ens en bok att läsa, eller jo men ingen bra, ingen som lyckas fånga min uppmärksamhet i mtit sinnestillstånd så som breaking dawn och wilight böckerna gjorde. Nä. Jag ska nog ladda ner lite Criminal minds avsnitt, säsong 4 biter jag nog in på, har dratt igenom alla avsnitt som existerar av CM men de första avsnitten ifrån fyran var nån månad sedan så ja. Kanske ser nån film också. jepp det får bli nån tråkig tonårsfilm, hittat en med jackson rathbone i! :)