Jag kan inte nå dig på något annat sätt så det får bli såhär:

Jag har funnits där så många gånger, men denna gången blev det för mycket, jag mår inte bra själv, jag KAN inte ta på mig dina problem, inte denna gången de är alldeles för stora för mig att kunna hantera. Jag har gjort så mycket jag har kunnat, gett allt. Under 8 månaders tid ringde jag flera gånger i veckan, trors att jag inte fick någon respons tillbaka, det om något bör väl vara ett bevis på bra vänskap. Du har tryck ner mig när du själv vart nere på botten, men jag har förstått att du inte menat det, det är då du har behövt mig som mest och jag har helt enkelt bitit ihop och förlåtit dig, hur ont allt du har sagt har gjort. Jag har gjort allt jag har kunnat, det är okej att du går vidare, för jag vill också gå vidare, kanske utan dig. Men det är inte okej att du säger att jag inte är en riktig vän, det är INTE okej, för jag har varit en riktig vän. En riktigt jävla bra vän dessutom. Jag önskar iallafall att du finner lycka i framtiden även om allt är jobbigt nu så kommer det garanterat ljusare tider. Jag hoppas också att du hittar en vän som kan torka dina tårar och skratta med dig när du är lycklig. En som vad för dig är en riktig vän, en vän som ställer upp. Jag kunde tyvärr inte vara den vännen för dig, din definition av en riktigt vän. Du finns iallafall fortfarande i mina tankar och du finns fortfarande i mitt hjärta.

Jag vet att jag är en bra männska, en bra vän och att det här troligtvis blir bäst för oss båda, ändå gör det så jävla ont.
Nej nu ger jag ångesten, skulden och alla andra äckliga känslor fingret och går vidare.

hej då.