Jag är nästan lite rädd. Det är sjukt hur böcker kan påverka mig. Jag blir så sjukt berörd, så ledsen, så glad, så arg, så fundersam, så avundsjuk ja alla möjligt känslor dyker upp. Jag trr det är något fel med mitt huvud, ofast ser jag karaktärerna i böckerna som mina vänner, jag lever mig in i det så sjukt mycket. Just nu läser jag Jävla john, en bok jag tidigare berättat om. Det är så äckligt läskigt, för jag kan inte sluta läsa den. Jag tänkte gå och lägga mig vid tolv, tog upp boken medans datorn var lite seg och började läsa, först nu kollade jag upp på klockan och den är nästan 2! I två timmar har jag läst utan att märka det. Nu har jag bara några sidor kvar i boken. Det som är mest skrämmande med den boken är att jag lever mig in i den så mycket att det känns som jag ÄR berättar-karaktärern i boken. Är det ett tecken på att författaren är underbart duktig eller att jag har blivit sinnessjuk? Jag börjar tro på det sistnämda. För även om jag tycker om boken väldigt mycket så är det långt ifrån min favoritbok.
Boken är hemsk, första delen i boken var vacker. Men andra delen är smutsig, ångestfylld, kvävande men framförallt fängslande. Även om man bara vill hålla om john, som är ett liten barn på insidan, så vill man samtidigt sparka på honom och fråga vad fan felet är. Man vill rädda katja eller som john kallar henne "gotcha" men vill samtidigt att hon ska stanna kvar hos john, för de älskar varandra så djupt trots alla problem. Boken är bra i vilket fall, jag rekomenderar er att läsa den, kanske inte om ni vill ha kvar dne fina bilden av en oskyldig john lennon. Boken är i och för sig fiktiv på ett sätt men författaren har gjort sådana reserch att precis ALLT stämmer i händelseförloppet, johns fru finns med, låtarna finns med, ticket to ride skriver författaren om till och med som att john skriver den till Gotcha när hon hotar att åka hem till sverige igen. Allt stämmer, bara det att gotcha är påhittad. En del av boken skrivs ur Johns synvinkel så man fårstår lite varför han beter sig som han gör.

Varför sitter jag och skriver om en jävla bok mitt i natten kanske ni undrar. Ja det undrar jag med. jag tänkte skriv ett inlägg om hur jävla berörd jag blir av böcker ständigt och det bara blev så.

vad jag ville ha sagt var väl att; böcker är mina stora passion i livet. Med en stapel bra böcker och högtalare med bra musik skulle jag kunna överleva hur länge som helst. Jag måste bara se till att skaffa lite distans. Ni vet ju alla hur fast jag är efter twilight-böckerna.
Men samtidigt tycker jag att det är lite charmigt med mig att jag blir så förälskad i böcker. Äh jag bara svamlar. NU ska jag lägga mig och kika på cold case. Ska fundera ut vilken bok jag ska börja läsa efter denna också tror jag. Kanske bob dylans memoarer? Jag tror dock jag behöver en lättsam bok. Kanske night world, en engelsk scifi bok om vampryrer eller kanske coelho, fast coelho skriver ganska så ångestfyllt. Äh jag får suga på den karamellen ett tag till.
Nu ska jag lägga mig som sagt! cheers