Jag har insett att jag inte klarar av att vara ensam. Jag behöver någon i min närhet annars börjar jag tänka alldeles för mycket, överanalysera allt. "jaha förut sa hon sådär, varför då?" "jaha nu skrev han så, nu är han sur på mig" "fan gick jag på en brunn förut och glömde slå mig själv i ryggen tre gånger? vadfan kommer hända nu" ja sånnadär  tankar. Jag är lite knäpp men vafan! det får man stå ut med, det är charmen med mig. Jag behöver sällskap samtidigt som jag vill vara ensam. Finns det någon som är villig att flytta in i min garderob och dyka fram när det behövs? Kan erbjuda en krona om dagen och lite kakor kanske. Någon kram då och då kan också erbjudas vid behov.

Imorgon kommer emmsan hit iallafall, då får jag sannerligen trevligt sällskap och på lördag vankas det spelkväll hos linda.
idag har vi vart ett gäng hos marro och spelat löning, tjötat skit och kört hängagubbe. Jag börjar starkt tro på att vi är på väg in i pensionärsfasen. Farligt nära. Men jag trivs!

nu ska jag försöka bli trööööött!