jag är arg, arg ledsen, jäääääävligt irriterad och dödstrött. tillråga på allt har jag jobbat i 10,5 timma och det har vart svinstressigt. jävla idiotdator fanskapet är segt också.

jag vet inte om jag är arg för att jag har ett pissjobb (som ändå är helt ok ibland) där jag vart så stressad att jag hävt i mig 3 redbull och flera koppar kaffe så jag är helt nervig och darrar hela jag eller för att den där fucking jävla ångestklumpen sitter i magen och värker. SLUTAAAAAAA! vill jag bara skrika till den, det gjorde jag ju nu men jag tror inte den hörde.

Fan allt jag har velat i flera månader nu är att glömma, att få borta alla tankar på honom. På det som gör ont. Och nu minns jag inte längre, hur hans röst låter, hur hans ögon ser ut och ja jag minns knappt hur han ser ut, vad vi sa till varandra. Och nu gör det ont! hur ska mitt hjärta ha det egentligen? jag är trött på att sakna folk, funderar på att sluta träffa folk, sitta inne i mitt rum bara och vara asocial. Vore lättarepå ett sätt, det är nog enda sättet att skydda sig från folk.

en av mina bästa vänner kan jag inte träffa mer än 4-5 gånger om året och det gör så ont att jag knappt orkar tänka på henne och när jag väl ska åka till henne är  jag rädd för då vet jag att jag snart åker ifrån henne och att jag inte får träffa henne på nån månad igen, det gör ont.

att allt ska göra ont hela tiden.
Men visst finns det fina grejer, många fina grejer i mitt liv. Men av någon dum anledning tar de jobbiga tankarna bort känslan av de glada.

ja, jag skaaaaaaaaa rycka upp mig.