gamla blogg inlägg
det blir många inlägg idag, men jag måste läggas in lite utdrag ifrån min gamla blogg, oj vad det gör ont i mig att läsa det.
31 mars 07:
"Farmor har tagit bort rakhyvlarna, jag fick panik och kastade ett glas i golvet. Råkade skära lite för djupt så Peter fick köra in mig i akuten, dock behövdes det ej sys. Fick prata med någon läkare, bla bla är så trött på allt med sjukhus. Pratade mig ur situationen dock och slapp åka in till skövde. Jag skiter i allt snart. Nu har jag väl gjort mamma och Peter upprörda också, fan vad världelös jag är. Varför kan jag inte bara få försvinna? snälla, jag vill inte mer. Ingen vill egentligen ha nått med mig att göra. Eftersom mamma fick mig när hon var 17 så bör hon ha ångrat att hon fått mig. Det kan ju inte direkt varit planerat. Allt är så rörig, jag orkar inte ha lov.Nu har det har blödit egenom bandaget också. Fast inte så mycket. usch."
28 mars 07
"Jag orkar inte mer nu jag vill ge upp. jag vill inte må såhär, känna såhär, vara såhär, finnas till. Jag orkar inte leva livet om livet är såhär. Det är för påfrestande. Jag tycker inte synd om mig, utan om alla runt omkring mig som får stå ut med värdelösa mig. Kan inte någon slå mig eller någonting så jag slipper tänka på det som jag ont inuti. Jag hatar mig själv så otroligt mycket, det spelar ingen roll vad alla säger men det är så och jag vet det, jag FÖRSTÖR. Jag förstör. Så enkelt är det, och hur ska vi fixa det problemet? Jo låt Sanna ge upp så hon slipper förstöra. Jag orkar inte gå med denna känslan inom mig mer nu, det tär på mig som fan och allt jag kan göra är att skära mig så jag får vad jag förtjänar. Jag gör inget gott, om någon kan säga något jag har gjort som förbättrat deras liv så blir jag förvånad."
"Nyss hem kommen ifrån skövde. Har varit hos BUP-läkaren och sedan på stan. Nu har de ökat dosen, ska äta två kapslar Fluoxetin alltså 40mg om dagen. Åh jag är så himla trött på att äta mediciner. Fast hoppas det hjälper bättre nu så jag kan komma upp ifrån allt det jobbiga. Jag ljög dock för läkaren, hon frågade om jag tänkte på att ta livet av mig och jag sa nej, haha jag tänkte på det senast igår. Men det känns obehagligt att prata om det med en människa jag träffar för andra gången i mitt liv, dessutom slutade hon ju aldrig att prata."
KAN NÅGON NU SÄGA ATT JAG INTE MÅR BÄTTRE, DET GÖR STÖÖÖÖÖÖÖRT ONT I MIT ATT LÄSA DET DÄR USCH"
31 mars 07:
"Farmor har tagit bort rakhyvlarna, jag fick panik och kastade ett glas i golvet. Råkade skära lite för djupt så Peter fick köra in mig i akuten, dock behövdes det ej sys. Fick prata med någon läkare, bla bla är så trött på allt med sjukhus. Pratade mig ur situationen dock och slapp åka in till skövde. Jag skiter i allt snart. Nu har jag väl gjort mamma och Peter upprörda också, fan vad världelös jag är. Varför kan jag inte bara få försvinna? snälla, jag vill inte mer. Ingen vill egentligen ha nått med mig att göra. Eftersom mamma fick mig när hon var 17 så bör hon ha ångrat att hon fått mig. Det kan ju inte direkt varit planerat. Allt är så rörig, jag orkar inte ha lov.Nu har det har blödit egenom bandaget också. Fast inte så mycket. usch."
28 mars 07
"Jag orkar inte mer nu jag vill ge upp. jag vill inte må såhär, känna såhär, vara såhär, finnas till. Jag orkar inte leva livet om livet är såhär. Det är för påfrestande. Jag tycker inte synd om mig, utan om alla runt omkring mig som får stå ut med värdelösa mig. Kan inte någon slå mig eller någonting så jag slipper tänka på det som jag ont inuti. Jag hatar mig själv så otroligt mycket, det spelar ingen roll vad alla säger men det är så och jag vet det, jag FÖRSTÖR. Jag förstör. Så enkelt är det, och hur ska vi fixa det problemet? Jo låt Sanna ge upp så hon slipper förstöra. Jag orkar inte gå med denna känslan inom mig mer nu, det tär på mig som fan och allt jag kan göra är att skära mig så jag får vad jag förtjänar. Jag gör inget gott, om någon kan säga något jag har gjort som förbättrat deras liv så blir jag förvånad."
"Nyss hem kommen ifrån skövde. Har varit hos BUP-läkaren och sedan på stan. Nu har de ökat dosen, ska äta två kapslar Fluoxetin alltså 40mg om dagen. Åh jag är så himla trött på att äta mediciner. Fast hoppas det hjälper bättre nu så jag kan komma upp ifrån allt det jobbiga. Jag ljög dock för läkaren, hon frågade om jag tänkte på att ta livet av mig och jag sa nej, haha jag tänkte på det senast igår. Men det känns obehagligt att prata om det med en människa jag träffar för andra gången i mitt liv, dessutom slutade hon ju aldrig att prata."
KAN NÅGON NU SÄGA ATT JAG INTE MÅR BÄTTRE, DET GÖR STÖÖÖÖÖÖÖRT ONT I MIT ATT LÄSA DET DÄR USCH"
Kommentarer