det värker. Typ, inom mig, någonstans. Det har inte gjort det på länge, inte så intensivt iallafall. Det är mest saknad, saknad av människor, saknad av känslor som värker. Smärtan av minnen.

jag vill ha närhet, jag behöver närhet, en kram. En klapp på kinden, vad som helst. Samtidigt skärmmer närhet mig, jag rygger ifrån den. Jag är konstig.

jag önskar bara att jag kunde glömma dig ibland.

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vill säga så mycket. Klaga, gråta, skälla, spy på så himla mycket. Jag är så arg, ledsen. Arg på mig själv, arg för att jag är så rädd, rädd för att låta folk komma nära, både fysiskt och psykiskt. Jag hatar mig själv för att jag är världen sämsta syster, jag borde finnas där, visa att jag bryr mig, för jag bryr mig så otroligt mycket men jag är så himla rädd för att de jag älskar mest i världen ska växa upp och bli som jag. Jag är rädd för att höra hur illa det faktiskt är, rädd för hjälplösheten. Jag måste, måsta för min egen skull och för mina syskons skull facea mina rädslor.

Det tar ett tag, ett tag innan man inser att man faktiskt inte bara har otur att man ser någonting av dig i allting. Det är inte otur, man letar. Utan att tänka på det så letar jag efter någonting som påminner mig om dig, någonting som vi gjorde tillsammans, någonting som du sa till mig. Jag vill inte längre komma ihåg, vill inte påminnas men jag vill inte heller glömma bort dig helt. Forbidden to remember, terrified to forget.

jaja, jag gjorde också misstagen och vågade släppa in någon ny i mitt liv. Och jag, jag är så dålig. Så himla dålig, jag ser det fina i någon och sen är jag fast. Och sen står man där och saknar någon som inte bryr sig ett piss. Och det gör ont, för jag kan inte ändra på mig. Och om jag ändrar på mig, hur mycket fina människor kommer jag missa då för att jag är så himla rädd.

Jag vill bara inte ha det såhär längre, jag vill inte vakna upp och känna "helvete också".

Brain vs heart, gud v ad det stämmer. Jag är oftast alldeles för dum och lyssnar bara på mitt skitdumma hjärta fast jag borde lyssna på min hjärna istället, fast jag vet inte. Jag vet inte om jag vill spendera hela mitt liv med att vara rädd, låta bli att känna efter, låta bli allt bara för att det finns en ganska stor risk att jag kan bli sårad. Jag vet inte. Det gör jävligt ont, samtidigt som det mycket hellre får göra ont än att jag inte känner någonting alls.

Det känns inte rätt just nu iallafall, allt känns så fel. Det passar inte in, mina känslor är inte rationella (när de nu har vart det vet jag inte men).

Jag är bara rädd och vilsen, att ja. Jag vet inte.

numera finnes jag på www.sannalubyhagman.blogg.se

denna bloggen finns endast kvar för min egen skull! för att kunna skriva av mig om allt jag känner och tänker. Ni som vill se mina bilder och inte höra mig gnälla kan vända er till sannalubyhagman.blogg.se för där kommer endast bilder och lättsamma texter läggas upp.

Idag, den här dagen var den dagen jag trodde, nej nästan visste, skulle göra ondast. Vara den dagen där jag inte skulle orka mer, när jag skulle se det framför mig, slutet. Det sista hoppet försvinna. Men nej, det gjorde inte så ont som jag trodde. Det gör ont, men inte lika ont som jag förväntat mig. På något sätt gör det inte lika ont i mig för jag vet att det här kommer göra dig så himla fruktansvärt glad och då kan jag inte låta bli att se någon sorts tröst i det. Det är bara det att det gör så himla ont att sakna, att du är borta. Jag blir så otroligt fäst vid vissa människor, människor som jag ser någonting fint i, människor som inte är förstörda. Sen var du någon sorts bedövning, du tog bort det som gjorde så fruktansvärt ont inom mig. Och man blir väl beroende av sånt.

Det kommer nog någon dag, ganska snart hoppas jag, då jag kommer inse att livet går vidare, att det slutar göra ont en vacker dag men tills dess vill jag bara få vara ledsen för det är det enda som hjälper just nu. Att gråta, sen känns det bättre en kort stund.

åh piss, detta är patetiskt. Jag var bara tvungen att skriva av mig lite granna.
Foch snart, väldigt snart ska jag starta en alldeles ny blogg som ni kan läsapå istället, på den bloggen ska jag bara lägga upp mina bilder och skriva positiva texter och denna bloggen ska jag endast ha kvar för min egen del.


näääääääääääääääää köttfifan nu måste jag försöka sova lite granna, jag har haft 11 helvetes timmar på jobbet inatt och spillde dessutom ut en hel kopp kaffe över min nya rosa tröja = helt förstörd. kiss på det och puss på er!

Jag måste bara säga att sverigedemoktaterna och deras "ledare" jimmy whatever han nu heter är skrattretande. verkligen HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAA för ja, okunskap är roligt.
Jag läste en arikel som är skriven strax efter en debatt som denne jimmy whatever har deltagit i. Snubben la fram 21 påståenden och 10 av dessa visade sig vara helt falska och 4-5 extremt eller delvis överdrivna (detta bevisat av experter inom de områdena han uttalat sig om). När tidningen ringer upp Jimmy för att konfrontera honom med dessa uppgifter blir svaret "ja det kanske var fel sagt, jag har faktiskt inte kollat upp om mina argument stämmer" eller något liknande. åter igen, HAHAHAHAHHAHA. Vilken jävla nolla, seriöst. Det värsta är att detta pesseparti kommer komma in i riksdagen och isåfall är jag fan villig att börja gå i slöja 24/7 som protest mot idioternas okunskap och idioti.

Jag är inte rasist eller någonting liknande, däremot är jag emot religioner, dock inte människor som tror på religioner. Eller jag är inte EMOT religioner, jag är emot människor som använder religioner som en ursäkt för att döda. För ja, det är jävligt många krig och mord som har sin grund i någon sorts religion.

nä nu ska jag sluta tänka på en massa sånnahär grejer som gör mig fly förbannad och försöka sova istället.

tjingeling

hallå där va!
Jag ligger i någon sorts obekväm ställning i min säng och funderar på om jag ska orka sträcka ut vänsterhanden en meter för att nå min nässpray, som jag är i stort behov utav.

i did it, SCORE!

Annars kikar jag lite på konståkning på tv vilket är svinkul om man har tvn på mute och NOFX på. Det ser ut som de åker till NOFX musik, höhö.

idag har jag beställt hem muse live dvder ifrån cdon.com, nu är jag fulländad, kan dö lycklig osvosv.
Och imorgon då jävlar ska jag dricka öl för jag får lön, SCORE!
näe, nu ska jag nog kika på lite mer konståkning och vänta in tröttheten.
tjing tjong


om det är så att jag längtar tills eclipse kommer ut på bio? oja!

lite såhär känns det ibland.
Jag vill förövrigt ha filmen NU, men får väl stå ut tills mars.

mitt hjärta bankat i takt med musiken
(LOOK WHAT YOU'VE DONE TO YOUR SELF)
och ja, jag vet.

Jag har tråkigt och jag är galet trött men för uppstressad för att kunna sova på flera timmar känner jag. Vi har haft stängt på taxi idag för första gången på 40 år. Eller ja, inte helt stängt, vi har ju fortfarande kört sjukresor och svarat i telefonen. Så jag satt i tio timmar i växeln och upprepade samma ord hela tiden. "taxi lidköping.... nej tyvärr vi har stängt ikväll, vi kör bara sjukresor p.g.a vädret, tyvärr." Folk blev ganska arga, vilket jag kan förstå men ändå inte riktigt acceptera. Eller det jag inte kan acceptera är att de kräver att våra chaufförer ska riskera sina liv genom att köra ut på en svinhal väg mitt ute i nån bonnhöla. Och jag kan inte heller förstå varför jag ska behöva stå ut med att folk säger "jag ska skicka serbiska maffian på dig" och "stick åt helvete". Jag har blivit så otroligt hånad idag, folk kunde lika gärna ha kommit upp och pissat mig i ansiktet, det hade vart mindre förödmjukande.

jaja, nu ska jag kika på os repriser (som har blivit min nya hobby) och hålla utkik så inte serbiska maffian klättrar in genom fönstret, kan gå illa då.

tjingeling



foto: linda hultberg. Tog vid en fotografering i somras.

Det här kommer jag skriva till er, mina vänner, alla som jag älskar men ändå skadar så himla mycket.

Ni undrar säkert varför, varför jag gör såhär emot mig själv. Varför jag är så himla ledsen hela tiden. Jag har inget riktigt bra svar på det faktiskt. Jag vet inte varför det gör såhär ont i mig. Men jag är så himla rädd, jag är så rädd att folk som betyder för mig ska försvinna, lämna mig. Jag har det många önskar ha, jag har riktigt bra vänner och en bra familj. Jag har inte rätt till att må dåligt egentligen, men ändå gör jag det.

Jag vill inte må såhär, jag vill inte skada mig själv, men jag vet inget annat sätt att hantera mina känslor på. När det verkligen gör fysiskt ont i hjärtat på en och när det gör ont att bara andas så vet jag inte vart jag ska ta vägen bara.

Det är inte alls ert fel, ingenting, absolut inte. Ni gör allting bättre bara, lite lättare och jag älskar er. Förr så förstod jag inte, jag kunde inte se att jag skadade de runt om mig när jag skadade mig själv. Att folk blev ledsna. Idag hörde jag mina pappa gråta. Jag har fått oroliga sms och ser på er att ni oroar er. Och jag inser nu, att det inte bara är mig själv som jag gör illa. Det är er och det vill jag för allt i världen inte göra. Så jag ska göra allt nu för att bli den sanna som faktiskt tycker livet är någonting helt okej.

förlåt mig.

Look what you've done to yourself.

Jag ligger mest i fosterställning och försöker svetta ur mig all ångest som tär på mig. Jag vill inte ha besök av skiten med ändå återkommer herr ångest varje natt. Jag försöker brottas lite med honom eller henne, har inte fått någon formell presentation ännu, men jag är för svag. Det känns lite som jag tassar runt på glasskärvor, barfota. I mörkret. Sen är jag ofta så dum att jag brukar stampa på glasskärvorna ibland, bara för att jag är så otroligt dum och knasig. Jag vill ha närhet, ömhet, kärlek. Just nu existerar endast saknad, saknad av närhet och ömhet. Saknad efter människor som jag inte lyckats kramla mig fast vid tillräckligt hårt, människor som jag inte riktigt räckt till hos.

inte räckt till.
nej.

godnatt.

Nej jag uppdaterar inte min blogg speciellt ofta längre, det beror mest på att jag bara är så jävla arg hela tiden, arg och ledsen. Och den kombinationen kommer bara resultera i att blogginläggen mest blir bla och ointressanta.
Jag har några utkast jag har skrivit förr osm jag kanske kan publicera om det blir riktig torka någon vecka, men då måste det vara riktigt illa.

Idga har jag vart sentimental och tänk tillbaka på någonting som jag kämpat i 5 månader att glömma, sen började jag glömma och då blev det nästan ännu jobbigare. Fast såhär i efterhand känns det dumt att jag tänkte på det, nu kom den extrema saknaden tillbaka. Fast det är lugnt.

jaja, nu ska jag inte beklaga mig mer. Jag ska istället försöka fördriva tiden lite tills jag blir trött.

hej

idag var måttet rågat, sitta fröt satt och ja allt såntdär. Jag är van vid att folk kallar mig hora, och att de ska bränna mig på bål osv på jobbet, men att någon fiser i luren, det var någonting helt nytt. Jag kan inte avgöra vilket som är värst dock eller om jag faktiskt tyckte fisen var lite små roligt. Det är väldigt likt mig att tycka sånt är roligt. Ja roligt var det nog, men inte just då.

ibland vore det gött med ett städjobb eller nått, bara gå och lyssna på raised fist och hata hela jävla världen. Mörda de små äckliga damtussarna och leva i sin egen värld utan att behöva ta emot skit och ändå le och vara glad.

nä, nu ska jag läsa.

Vet inte om jag vill vakna en gång till så jag håller mig vaken
Vill höra det är slut för då har nåt börjat
Vem har sagt att kärlek unnas alla
Kanske jag men det var längesen

Håller din hand
Drömmer det ibland
Jag vaknar men känslan den finns kvar


Min blogg är nog inte så upplyftande direkt, det är lite vingligt för tillfället, jag har råkat snubbla några gånger på vägen fast jag har försökt agera förebyggande. Sen kan man inte hjälpa vad man känner, hur man känner. Men gud vad jag önskar att jag kunde göra det.

Förövrigt så är spotify reklamen med paoul roberto otroligt löjlig och jag är vresig men det är jag alltid nu för tiden. Jag kom nyss hem ifrån jobbet, händelserik dag när man hunnit läsa 115 sidor i en bok känner jag. Har börjat läsa breakin dawn, fjärde twilight boken för typ sjuttioelfte gången, det är så frukatansvärt befriande att drömma iväg sig till deras värld.

nä nu ska jag kika på criminal minds, ska upp och jobba imorgon också så.
tjingeling

åh, jag fattar inte riktigt grejen med allting. Jag är trött på att känna mig konstig, om ni aldrig har vart i samma sits själva så sluta döm för i helvete. Don't criticize what you can't understand, sa en klok man en gång. Det är inte det att jag tycker synd om mig själv, tvärtom. Men det är ju inte okej det heller. Det är bara jag som kan ändra på allt som är fel i mitt liv, allt som jag är missnöjd med, men jag blir inte mer motiverad av att ni reagerar på ett sätt som får mig att känna mig som världens konstigaste människa. Om någon undrar någonting, varför jag agerar eller reagerar som jag gör, så fråga istället. Jag anstränger mig hellre genom att svara på den frågan än att behöva ödsla all min energi på att oroa mig över att ni ska gå åt andra hållet istället.

jag skiter i det här nu, jag ska fan peka fingret åt allt som är upfuckat och gå vidare. Sen ska jag titta tillbaka och skratta åt den här jävla misären för här går det fan inte att andas.

förövrigt ringde någon på vår dörr nyss, klockan 0130 mitt i natten. När jag fick och kollade i kikhålet såg jag inte en jävel och med tanke på att vår port till trappuppgången är låst efter 10 så bör det vart någon granne som kanske vunnit i kortspel eller nått och tog ett segervarv runtom i trappuppgången och sedan försvunnit snabbare än vinden.

Ibland blir jag bara så trött på mig själv, jag sviker människor, jag tynger dem med mina problem och jag förstör alltid allting. Om jag bara inte vore så jävla emotionell. Jag är trött och less på att allting ska bli så fel.
Jag träffade iallafall en av världens finaste människor på vägen och även om det svider litegranna i hjärtat för tillfället så kan jag ändå inte ångra de besluten jag har tagit.

just nu är jag på ett humör där jag vill tala om för alla hur fina och underbara de är. Jag vill bara ösa ur mig hur glad jag är att jag har träffat er alla. Jag vill också tala om hur ledsen jag är att jag ständigt sviker er, det är inte meningen. Jag vill ju var stark, men det kommer stunder då jag bara inte orkar.
Jag är bara så rädd att ni ska lämna mig.

Det är egentligen ingentign fel på mig, jag är en ledsen och vilsen själ. Jag är rädd att folk ska bli rädda för mig, men det är inte alls så att ni behöver vara det. Jag är som mest harmlös när jag mår såhär. Fråga mig gärna om det är någonting ni undrar, vad som helst.

jaja, nu ska jag kolla på vänner, jag behöver vara vaken i tre timmar till.
natti

Jag funderar på att lägga upp en annons någon stans "sökes, någon som kan hjälpa mig att tuffa till mig lite" eller någonting liknande. Jag är så mesig, så vek. Och jag är arg hela tiden, men jag är ganska så kass på att visa det så någon gång snart så kommer det välla över. Jag ser inte varför folk ser det som om det är ok att bara... ja jag vet inte vilket ord jag ska välja faktiskt. Men någonting är det, någonting som gör ont. Dessutom har värdens jobbigaste känsla tagit över idag, saknad. Jag saknar så jävla många människor, det bryter fan ner mig. Men jag får la försöka resa på min röv igen och traska vidare, vart vet jag inte, men det löser la sig på vägen.

Vad har hänt idag då? jo, jag och emmy vaknade runt 10 tiden, städade vårt rum lite och sedan gav vi oss ut i storstaden för lite shopping, eftersom varken jag eller emmy är riktiga shoppingmänniskor så gav vi upp efter typ 4 äfferer. Med mig hem fick jag iallafall en väska, en klänning och en ny bh (ja jag har fått dille på att köpa bhar). Sen skiljdes vi åt, emmy åkte till lysekil och jag åkte hem till lidköping där det vankades thaimat med linda och JJ. Mätta och belåtna begav vi oss sen till johannes där marro och vic var, där satt och och berättade gamla anekdoter och skrattade gott.

runt halv tre fick jag någon plötslig ide att jag skulle gå till taxi, vilket slutade med att jag jobbade i 1,5 timma! härligt. Nu ska jag söva minsann!
tjingeling

frågan är lugg eller inte lugg? emmy röstar för lugg! jag vill ha drastisk förändring, pierca medusa, klippa lugg och färga håret borde väl vara en bra start. vad tycker niiiiiiiii?

beacuse all you can do, is forget the past and rise again from your fall.

Yes! Sånt är livet.
Idag är jag irriterad. Jag har dessutom gått in i något sorts komastadium där jag bara ligger här i sängen och försöker förstå exakt hur fattig jag kommer att bli, det går inte riktigt in. Jag ligger ändå här och kollar på kläder och letar billiga hotell i london, samtidigt som den där jävla rationella delen av mig säger, nej skriker och hånar mig "HAHAHHAHA du kommer inte ha råd med såntdär längre sanna, njut nu av din sista lön du fått ut för nu kommer du bli fattig serru".

För fattig kommer jag att bli, jag kommer nämligen inte få jobba speciellt mycket mera. Eller rättare sagt ingenting alls överhuvudtaget. Det känns underbart, eller inte. nä! Inget london, inga festivaler i sommar. Nothing, nada, ingenting alls. Utan förvarning dessutom. Det är sånthär som kan resultera i spontanta vredesutbrott och vandalisering på gatorna, så om ni ser mig stå och klottra ordet bajs på en vägg eller spotta på samma ställe 50 gånger i rad rekomenderar jag er att hålla er borta eller om ni är modiga, leta upp en röd duk och leka tjurfäktning med mig. Kan bli kul!

Nä köttfifan, jag ska inte vara bitter.
eller jo, det ska jag.
Sova är också någonting jag ska göra. Så vi höres
tjing tjong!

bjuder på en dagens gobit också!



Nordpolen är förövrigt förbannat bra tycka-synd-om-sig-själv musik!
Vilket jag är ett proffs på, funderar på att starta tycka-synd-om-dig-själv kurser, de skulle nog kunna bli omåttligt populära!