Ibland blir jag bara så trött på mig själv, jag sviker människor, jag tynger dem med mina problem och jag förstör alltid allting. Om jag bara inte vore så jävla emotionell. Jag är trött och less på att allting ska bli så fel.
Jag träffade iallafall en av världens finaste människor på vägen och även om det svider litegranna i hjärtat för tillfället så kan jag ändå inte ångra de besluten jag har tagit.

just nu är jag på ett humör där jag vill tala om för alla hur fina och underbara de är. Jag vill bara ösa ur mig hur glad jag är att jag har träffat er alla. Jag vill också tala om hur ledsen jag är att jag ständigt sviker er, det är inte meningen. Jag vill ju var stark, men det kommer stunder då jag bara inte orkar.
Jag är bara så rädd att ni ska lämna mig.

Det är egentligen ingentign fel på mig, jag är en ledsen och vilsen själ. Jag är rädd att folk ska bli rädda för mig, men det är inte alls så att ni behöver vara det. Jag är som mest harmlös när jag mår såhär. Fråga mig gärna om det är någonting ni undrar, vad som helst.

jaja, nu ska jag kolla på vänner, jag behöver vara vaken i tre timmar till.
natti