Brain vs heart, gud v ad det stämmer. Jag är oftast alldeles för dum och lyssnar bara på mitt skitdumma hjärta fast jag borde lyssna på min hjärna istället, fast jag vet inte. Jag vet inte om jag vill spendera hela mitt liv med att vara rädd, låta bli att känna efter, låta bli allt bara för att det finns en ganska stor risk att jag kan bli sårad. Jag vet inte. Det gör jävligt ont, samtidigt som det mycket hellre får göra ont än att jag inte känner någonting alls.

Det känns inte rätt just nu iallafall, allt känns så fel. Det passar inte in, mina känslor är inte rationella (när de nu har vart det vet jag inte men).

Jag är bara rädd och vilsen, att ja. Jag vet inte.