Det här kommer jag skriva till er, mina vänner, alla som jag älskar men ändå skadar så himla mycket.

Ni undrar säkert varför, varför jag gör såhär emot mig själv. Varför jag är så himla ledsen hela tiden. Jag har inget riktigt bra svar på det faktiskt. Jag vet inte varför det gör såhär ont i mig. Men jag är så himla rädd, jag är så rädd att folk som betyder för mig ska försvinna, lämna mig. Jag har det många önskar ha, jag har riktigt bra vänner och en bra familj. Jag har inte rätt till att må dåligt egentligen, men ändå gör jag det.

Jag vill inte må såhär, jag vill inte skada mig själv, men jag vet inget annat sätt att hantera mina känslor på. När det verkligen gör fysiskt ont i hjärtat på en och när det gör ont att bara andas så vet jag inte vart jag ska ta vägen bara.

Det är inte alls ert fel, ingenting, absolut inte. Ni gör allting bättre bara, lite lättare och jag älskar er. Förr så förstod jag inte, jag kunde inte se att jag skadade de runt om mig när jag skadade mig själv. Att folk blev ledsna. Idag hörde jag mina pappa gråta. Jag har fått oroliga sms och ser på er att ni oroar er. Och jag inser nu, att det inte bara är mig själv som jag gör illa. Det är er och det vill jag för allt i världen inte göra. Så jag ska göra allt nu för att bli den sanna som faktiskt tycker livet är någonting helt okej.

förlåt mig.