det värker. Typ, inom mig, någonstans. Det har inte gjort det på länge, inte så intensivt iallafall. Det är mest saknad, saknad av människor, saknad av känslor som värker. Smärtan av minnen.

jag vill ha närhet, jag behöver närhet, en kram. En klapp på kinden, vad som helst. Samtidigt skärmmer närhet mig, jag rygger ifrån den. Jag är konstig.

jag önskar bara att jag kunde glömma dig ibland.