Look what you've done to yourself.

Jag ligger mest i fosterställning och försöker svetta ur mig all ångest som tär på mig. Jag vill inte ha besök av skiten med ändå återkommer herr ångest varje natt. Jag försöker brottas lite med honom eller henne, har inte fått någon formell presentation ännu, men jag är för svag. Det känns lite som jag tassar runt på glasskärvor, barfota. I mörkret. Sen är jag ofta så dum att jag brukar stampa på glasskärvorna ibland, bara för att jag är så otroligt dum och knasig. Jag vill ha närhet, ömhet, kärlek. Just nu existerar endast saknad, saknad av närhet och ömhet. Saknad efter människor som jag inte lyckats kramla mig fast vid tillräckligt hårt, människor som jag inte riktigt räckt till hos.

inte räckt till.
nej.

godnatt.