Jag är trött på allt folk inte ser mig, på att folk dömer efter vad man gör/har gjort. Allt ni ser är mina skärsår, ni blir rädda för dem, ni behöver inte vara rädda för det är så jag har varit som emst harmlös i hela mitt liv. Jag tyckte illa om mig själv, jag ville att ni skulle se att jag VISSTE att jag inte var lika mycket värd som ni. jag ville inte att ni skulle tro att jag attt jag tyckte om mig själv, för det gjorde jag inte. Jag vet inte om jag gör det än. Jag fick rådet till att göra det, men det är inte någonting man kan ändra på bara sådär. Jag försöker iallafall.

Jag undrar inte längre varför, varför just jag? Jag trpr jag insåg det igår, varför just jag. Jo just jag föratt jag kommer använda alla motgångar, alla ord, allt som någonsin sårat mig till att hjälpa andra! den viljan är starkare än någon annan för mig just nu! Jag måste kunna hjälpa till på något sätt, jag kan inte se människor må dåligt, känner dem eller ej, ingen ska behöva avsluta sitt liv när det inte ens har börjat! jag ska inte längre luta mig bakot och acceptera att livet är orättvist, jag måste göra min del i det! jag ska försöka göra någonting åt det. Och om jag drar upp någon ur sin skit så har det varit värd det, alla håra ord, alla som har svikti mig, alla sår som har skurits in i mig. Allting har varit värd det om jag får någon individ att må bättre! Så värt det.

Så om någon läser detta, någon som vill prata, ni kan prata med mig. Om ni inte vill prata om någonting osm är jobbigt så kan ni berätta roliga saker, bara babbala på. Jag finns alltid här!

nu ska jag lägga mig och kika på criminal minds lite.
cheers!