konstiga funderingar

jag vill vara naiv igen. Jag vill inte veta vad jag vet. Jag vet inte vad jag vet att jag vet men jag vet att jag vet saker som är för tunga. Jag orkar inte riktigt öppna de dörrarna. Fast ibland är det någon som gläntar på dörren och då kan jag itne bara springa dit och stänga den igen, nej då öppnar jag den på vidgavel och då komemr allt forsande som en vind emot mig. Jag känner allting samtidigt. Det gör så ont att det ibland lämnar ärr på min kropp eller inom mig. Den där starka vinden med känslor, syner och kunskap bryter ner mig ganska lätt, jag försöker slåss, när jag orkar, men det är inte ofta, jag vinner ju aldrig ändå. Jag vill hitta kaften till att vinna, men jag vet inte vart jag ska hitta den, men jag vet att jag inom en snar framtid måste hitta den, kraften syftar jag på då, så att jag kan hjälpa andra att hitta sin kraft.


nog om det, över till dagen.

Jag vaknade till, kikade runt vart jag befann mig, ja samma ställe som i princip alltid. käka några frallor, gick upp, tog på mig kläder. laddade ipoden lite och vandrade till BUP. Samma tysnad i det där vänterummet, glimtar av människor, ungdomar, med själar troligtvis lika krossade som min. En kille med ångestladdat ansiktuttyck och någonting mer, skam kanske? Huvudet mellan benen och fötter som dunkar emot golvet. En tjej, något yngre än mig, sminkad som tusan, vad vill hon dölja? Jag har sett henne förr, med samma stressade mamma. Hon sätter sig där ingen annan kan se henne, men när jag gick förbi henne ner till samtalsrummen såg jag in i hennes ögon, hon vill bara att någon ska förstå henne. Men vem vill inte det? Hennes mor som hela tiden kollar på klockan, går i sin högklackade skor och bara vill därifrån. Hon ser inte riktigt sin dotter som håller på att tyna bort. Tråkigt. Det är en sådan dörr man vill behålla stängd ett tag. Sen är det jag, undra hur någon skulle beskriva mig i ett sådant här inlägg. Jag vet inte riktigt. Jag brukar bara sitta där, lyssna på musik och läsa min bok. Ibland sitter jag bara med benen korsade, väntar på birgitta och drycker juicen som de så vändlig ställer fram. Jag vet att alla kollar nyfiket omkring på de andra i väntrummet och sitter säkert och funderar över vad denne har för problem för att bli tvingad till att sitta här en gång i veckan, precis som de själva, men jag går alltid ett steg längre och ska analysera hela situationen, jag kollar hur föräldrarna betér sig mot sina barn, huir barnen betér sig emot sina föräldrar. Tänker efter, kommer upp svar jag tror kna stämma, men som helt rimligt kan vara orimliga också. Undrar om jag r konstig eller om fler gör så?

Nej nu ska inte detta inlägg behöva bli längre. Jag ska youtuba matthew gray gubler lite!
kram

haha

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: