Jag är så äckligt fylld med en massa vidiga känslor att jag snart bryter ihop.
Allt samtidigt.
jag är bara trött på allt, trött på folk som ljuger, undan håller sanningen om ni så föredrar. På flera håll.
Trött på att allt kommer samtidigt.
trött på att jag är så svag.
Trött på att gråta, även fast jag inte har gråtit på hela dagen förrens nyss. Inte ens när mamma ringde och sa att morfar inte finns mer. Fast jag var ju förberedd efter en hel dag på sjukhuset igår.
vad fan ska man göra när allt bli för mycket?
jag vet fan inte iallafall, för ett år sedan hade jag gjort nått annat. Idag hanterar jag väl det betydligt bättre, tycker jag iallafall.

nu ska jag försöka sova.
godnatt