mad man's blues

Idga ahr jag ahft sådär äckligt löjligt nära till tårar hela dagen. jag har itne varit ledsen för någonting specifikt men jag vill bara gråta. Det där äckliga tomrummet är tillbaka, där hjärtat ska sitta, gör det svårare att andas, jobbigare att finnas, förstör. Och det gör ont, nästan fysiskt ont.

Idag har jag umgåtts med Linda, vi drog till sockerbruket för att linda skulle prata med någon dude som hade hand om fotoutställningen för UKM eller någonting liknande. Han var ej där så vi gick mot Linda. Fastnade på den rödabron och stog och kikade ut över vattnet, änderna och horisonten. Kändes fridfullt på något sätt. Sedan gick vi vidare, hem till Linda. Där kikade vi på Twilight, tredje gången jag ser filmen nu det blir aldrig sämre. Jag ville gråta mig igenom hela filmen, vill också ha en Edward. Sedan kikade vi på sveriges värsta bilförare och sedan begav jag mig hemmåt.

Väl här hemma har jag suttit och gjort inte ett skit, suttit här vi datorn och försökt hantera ångesten på ett dumt sätt. Försökte föra en grej i ps, det gick åt helvete och jag blev så arg på mig själv att jag fick panikångest, skitliv.
Nu är det väl ok. Ska snart lägga mig och läsa, håller på o läser "14 år och till salu" just nu i väntan på "så länge vi båda andas" som kommer ut den 12 mars (men enligt rykten har vissa jävla fittstäder fått boken redan idag sååå sur är jag). 14 år och till salut handlar om en 14 årig flicka som säljer sig, vilket titeln ganka uppenbarligen förklarar sigsjälv. Den är hemsk, det gör ont att läsa den. Kanske till och med är en faktor till min sinnesstämmning. Vet inte, kan ju inte sluta läsa den bara, har ju läst halva redan så. jaja

Nu ska jag gå och lägga mig, men första testa en liten grej.
natt!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: