Hallå där!
Jag kom nyligen hem ifrån Linda vi har umgåtts lite med Johan, julia, adam, marcus och jacob. Men nu ska jag berätta om min väldigt trevliga dag ifrån början!

Dagen började jag med att gå till ruden för ett samtal med en syo om min framtid. Vi bestämde att jag ska gå på ett studiebesök på hellidens folkghögskola där jag planerar att börja på en distanskurs. Ska eventuellt börja på en praktik också, tyckte mötet var givande. Sedan traskade jag mot busshållsplatsen v id rörstrand för att möta upp julia, hon tvingade med mig på stan, fastän jag ser ut som en pirat typ. Köpte et tpar solglasögon och ett bar chinos jag ska klippa lite i.

jaja sedan slog vi oss ihop med marro och linda på en fika. Efter detta begav vi oss hem till linda där johan och jacob satt och väntade. Jacob drog dock hem direkt typ. Vi kikade på låt den rätte komma in, käkade pizza, pratade peace and love minnen och sedan såg vi en till film med adam sandler, mysigt, förutom tt johan körde upp sin fot i mitt ansikte hela tiden! haha Sjukt kul att träffa den grabben må jag säga, har saknat honom.

Jag måste bara berätta detta, jag är så sjukt överlycklig just nu. Jag har mejlat lite med Lars idag, vi har pratat om hur man ska stå på sig och lite sådant. Så skrev jag att jag ser upp till honom för han vågar säga ifrån jag skrev att "om någon säger, du är ful, då tror jag på det och säger inte ifrån, fastän jag kanske borde!"

Lars svar var
"du är inte ful, du är rar och ser bra ut, tycker jag. det är sällan jag tycker någon är riktigt snygg, typ johnny depp och... nä jag kommer inte på nån mer just nu. en vacker dag kommer du träffa någon i vars ögon du är johnny depp haha! om du inte redan gjort det förstås.
over and out"

Först blev jag lyckig som attans. Det var dock itne min mening att fiska nåon komplimanger genom det jag skrev, jag ville bara förklara hur jag tänkte lite. Sedan kom skulden, samma skuld som efter den gången jag fikade med Lars för intervjun. Det känns som att jag inte förtjänar detta riktig... någon annan borde fått uppleva det istället. Jag är inte värd det, jag får sådana äckliga skuldkänslor som inte går att tvätta bort. Jag är inte otacksam det är jag verkligen inte, det gäljer mig jätte mycket på ett sätt och jag känner mig tacksam som attans. Men samtidigt skyldig till någonting. jag vet inte, om någon säger "shit vilken tur du har så får prata med människan du ser upp till" Då låter det såhär i mina öron "fy fan vad dum du är, fattar du inte att någon annan förtjänar det mer än du". Det är nog min egen hjärna osm vräger orden. Jag måste skärpa mig, sluta vara otacksam, se livet på den ljusa sidan. Försöka vara glad åt det. Jag ska försöka. Jag ska. Jag är glad innersinne, jag har tur! Han är snäll, jag är glad för det:) tack Lars.