fan, klockan är halv fyra mitt i natten. Jag sitter här och jag kan inte sluta tänka. På jobbiga saker, på hur trasig jag är. På om det ens går att laga. Nu menar jag inte temporärt, inte bara tejpa ihop de där bitarna som av olika anledningar glidit ifrån varandra, en del så långt att det kommer att ta år för dem att hitta tillbaka till varndra, om de ens kommer att göra det. Nej jag menar, att man syr ihop delarna, tvingar dem att sitta ihop, man lagar det på riktigt så att det tillslut bara blir ett litet ärr som påminner om den jobbiga tiden men också påminnet om att det är bättre nu.

Jag vet ju innerst inne att det blir bättre, jag minns också hur mycket jag brukade hata de där orden. Hur svårt att var att lita på människor som sa de orden, hur det kändes som ingen tog en på allvar. NU vet jag ockås hur det är att stå på den andra sidan, då man inte vet vad man ska säga annars. Men ärligt talat, det blir ju bättre. Jag har överlevt värre saker än det här. Visst gör det ont, visst KÄNNS det inte som att det kommer bli bättre, men det blir det... det blir ju det. Det är det som är det skönaste med att kämpa vidare, med att inte ge upp när man verkligen vill det, man vet att det blir bättre när man stöter på jobbiga grejer i framtiden, för nej de sakerna går inte undvika, tyvärr.

Jag tjatar, jag vet. Det har gått 5år nu, fem år sedan jag kände mig riktigt förvirrad, ensam och hjälplös för första gången. Jag har kommit en bra bit påväg med att hitta felet och just nu håller jag på att lagar det, jag har kommit en bra bit där också, jag har haft många som hjälp mig tejpat och sytt ihop det som varit trasigt inom mig, mina vänner, mamma och farmor, peter, sussane, birgitta men framför allt Martin. Jag hatar dock att jag har så svårt att tacka dem, jag vet inte hur. Jag vet inte om man faktiskt kan tacka någon nog för det. Jag vet inte, jag önskar jag kunde ger er allt i världen.

Jag kommer bli bra, jag kommer bli hel, jag hoppas på det iallafall.
Förlåt för ett otroligt deprimerade inlägg. Jag var tvungen tt rensa lite.

nu ska jag väl försöka sova. Läsa lite möjligtvis.
natti