jahapp, så var det nytt år. 2010, på nått sätt känns det inte hoppfullt. Det känns inte spännande att jag har 365 tomma sidor att fylla, det känns mer läskigt. Jag vet inte vad jag ska fylla dem med, vad jag kommer ha kvar att fylla dem med. Allt bottnar nog i rädslan av att bli övergiven. Jag är väl kanske småbitter och trött efter nästan 12 timmars jobb i växeln inatt (som jag precis kom hem ifrån) och fakum att jag inte fick fira in det nya året med mina vänner. Året kanske bli fint, kanske blir mitt år, vem vet. Jag tror inte på det, jag tänker inte hoppas på det , för jag är den eviga pessimisten och det är bättre att förbereda sig på det värsta. Då faller man inte lika hårt om man faller, när man faller. Fast mitt problem är att jag inte bara är pessimist jag är också en drömmare och det funkar inte ihop, så det slutar med att jag brukar falla och slå mig rätt hårt ändå. Men äsch! jag är inte bara en pessimist och drömmare, jag är också ganska stark (förutom när jag är svag). Så ni behöver inte oroa er.

och där bröt jag redan mitt nyårs löfte! hahaha jag hade osm nyårslöfte att inte tänka så mycket, sluta överalalysera allting. Och nu fuckade jag upp det, men vafan! nyårslöften är till för att brytas och dessutom kan jag bestämma mig för att sluta med sånt vilken dag jag vill.

nä köttfifan! nu ska jag forsätta lyssna på lite go musik och föröska putta undan ångesten.
usch, nyår.
puss